20.13, Är huvudet dumt får kroppen lida
Oro. Ilska. Besvikelse. Smärta. Frustration. Bakslag. Motgång. Ängslan. Plåga
I skrivande stund rinner tårarna ner för mina kinder. Allt för att jag äntligen har insett hur långt jag har låtit det gått. Jag har gråtit efter fler träningar än vad jag kan räkna på fingrarna, men dagen efter har jag lik förbannat stått där på planen igen. Samma visa om och om igen.
Jag har alltid hört att min vilja är min starkhet. Det är den som har gjort så att jag har klarat av så mycket som jag egentligen inte borde ha klarat av, och det är den som har tagit mig dit där jag är idag. Jag trodde aldrig att min vilja någon gång skulle bli min svaghet. Men tji fick jag! Min vilja har blivit så stark att jag inte har insett när kroppen har sagt emot. Alla dessa tecken som jag har avvisat ett efter ett. Jag har pushat mig själv för långt, nu har det tagit stopp!
Den senaste veckan har jag, trots smärtstillande, börjat få ont trots att jag inte har gjort något speciellt. Idag kollade jag upp vilken vecka det var som dessa problem började. Det var v.5. Nu är det v.19, alltså har det gått 14 veckor som det inte har blivit bra på. Snart 4 månader. Nu ska jag inte överdriva, jag vilade ett tag och det blev faktiskt bättre. Det var när jag gick på träning för fullt direkt efter den vilan som jag skulle ha tänkt efter en extra gång. Varför kunde jag inte bara ha börjat försiktigt, och stegrat uppåt i träningsmängd? Då hade dessa problem säkert ha varit över för länge sen, men icke. Idiot, tillåter jag mig säga till mig själv!
Jag har pratat med min Coach och vi har bestämt att jag måste till en vårdcentral. Nu måste jag få träffa en läkare som kollar upp det här, för nu går det fasiken inte mer. Nu är det dags. Nu måste något hända. Nu ska jag ta tag i det här. Jag kommer missa några träningar, och antagligen en eller två matcher, men bättre det än att missa en hel säsong. Jag kommer verka nedstämd och tvär ibland, men det beror enbart på att jag är ledsen inombords. Att jag är sur på mig själv.
Nu ska jag inte smutskasta min vilja allt för mycket, för utan den skulle jag inte ta mig någonstans. Utan den skulle jag aldrig ta mig tillbaka till det som gör mig lycklig. Till det som gör mig hel. Fotboll.
Jag är inte världens deppigaste person, även om det kanske låter som det nu, jag tillåter mig bara att bryta ihop för ett tag. För att sedan komma igen, starkare än någonsin. Bryt ihop och kom igen, det vet jag att jag klarar av!
Jag är inte världens deppigaste person, även om det kanske låter som det nu, jag tillåter mig bara att bryta ihop för ett tag. För att sedan komma igen, starkare än någonsin. Bryt ihop och kom igen, det vet jag att jag klarar av!
URL: http://linnalmquist.devote.se
Kram på dig finaste Jessica <3